11:e September

Tänk att de redan har gått 10 år sen attacken.

Kommer ihåg den dagen som om de vore igår. Vet att ja var på väg att hämta upp en kompis hos hennes pappa när jag hörde om de på radio. Vet att ja börja tänka att " shit, kommer de att bli ett tredje världskrig nu" Vet att flera tankar hann snurra i huvudet. Och hos polaren satte vi oss vid tv för att kolla nyheterna och se va som hade hänt i USA.

Fastän man inte var där eller ens är amerikan så kände man sorg i hjärta för alla som förlorade sina liv och för alla anhöriga som fick vara i ett endaste ovetande gällande sina om de levde eller va döda.

Har kollat på Discovery på dokumentärer gällande 11:e september och  där hade de ett program där man fick höra telefonsamtal som ringde från tornen. Gu va ja grät och fick klupar i magen.

Tänk vilken panik de måste ha känt.

Igår såg jag filmen United 93.

Huvva vilken panik man känner för dem som va med. Sen så tänker man " tänk om de hade handlat lite tidigare då kanske de hade överlevt" men så kan man säga om allt.

Hur överlever man en sån tragedi?? Tänk att ca 3000 människor förlorade sina liv för att en person som Usama Bin Ladin inte gillade USA. Vilken tur att han inte går på denna jordeliv. Eller va säger ni? Tycker ni de var bra att USA sökte upp han och avrätta han. Kan faktiskt sj förstå deras sätt att agera för han va ju en man som bara skapa olycka runt sig. Kan nog säga att världen är mycket bättre utan han.

Därför tänder ja ett ljus till alla som omkommit och till anhöriga

Puss och Kram Ninnie

Glöm ej bort att skriva in era barn i Barn Listan...klicka HÄR