Funderingar

Ligger i sängen och har just gett Mario mat. CIS NY har just börjat på 5:an.

I morgon ska kidsen på dagis och Robban ska skjusa dem. Händer typ nästan aldrig så han får passa på när de väl går.

Nu efter morbrors död har de blivit mycka funderingar och tankar runt mamma.

Funderar ibland över hur de hade blivit och varit om ja varit egen nyttig och låtit bli att avbryta mammas livsuppehåll.
Låtit henne få dialys och sen levt ännu.

Hur hade våra liv varit då? Säkert super jobbigt eftersom vi bara skulle fått ha ett tomt skal kvar. Skulle inte våra mamma för hon skulle vara fånge i sin egen kropp.
Vet att ja gjorde de rätta för oss och för henne. Men ja kan ändå inte låta bli att fundera om hon ändå inte kände av min närvaro sista gången vi sågs.
Grät hon då för att hon visste att hon skulle dö eller grät hon för att hon äntligen skulle bli fri och att hon visste att ja inte skulle bli ensam.
Hade hon inte gråtit den där söndagen så skulle ja inte heller haft dessa skuldkänslor över att ja valde att hon skulle dö.

Frågade tidigare om de va nån där uppe som testade mig. Som kollar hur mycke ja klarat av innan ja bryter ihop och når botten.

Slog mig att alla lite extra speciella tillfällen så kommer ja nästan va ensam att fira de.
Menar fyller 30 i maj och då är de bara pappa (om ja har tur) som firar mig. Har ju Robbans familj så klart, Men nu menar ja min egen.
Eller när ja gifter mig (typ aldrig) då kommer min sida eka medans Rinnande kommer vara överfull.

Önskar att man inte va ensam utan hade syskon. Så tänk på de alla som bara har 1 barn. Att vara ensam kanske är superkul när man är liten men sen när man blir större önskar man hade syskon.

Så alla där ute. Som bara vill ha en. Skaffa syskon för att vara alen är ingen hit. Man saknar nån att prata med.

Nå nu håller ja på att somna så God Natt